Monthly Archives: January 2013

Why the gun is civilization

Human beings only have two ways to deal with one another: reason and force. If you want me to do something for you, you have a choice of either convincing me via argument, or force me to do your bidding under threat of force. Every human interaction falls into one of those two categories, without exception. Reason or force, that’s it.

In a truly moral and civilized society, people exclusively interact through persuasion. Force has no place as a valid method of social interaction, and the only thing that removes force from the menu is the personal firearm, as paradoxical as it may sound to some.

When I carry a gun, you cannot deal with me by force. You have to use reason and try to persuade me, because I have a way to negate your threat or employment of force. The gun is the only personal weapon that puts a 100-pound woman on equal footing with a 220-pound mugger, a 75-year old retiree on equal footing with a 19-year old gangbanger, and a single gay guy on equal footing with a carload of drunk guys with baseball bats. The gun removes the disparity in physical strength, size, or numbers between a potential attacker and a defender.

There are plenty of people who consider the gun as the source of bad force equations. These are the people who think that we’d be more civilized if all guns were removed from society, because a firearm makes it easier for a mugger to do his job. That, of course, is only true if the mugger’s potential victims are mostly disarmed either by choice or by legislative fiat–it has no validity when most of a mugger’s potential marks are armed. People who argue for the banning of arms ask for automatic rule by the young, the strong, and the many, and that’s the exact opposite of a civilized society. A mugger, even an armed one, can only make a successful living in a society where the state has granted him a force monopoly.

Then there’s the argument that the gun makes confrontations lethal that otherwise would only result in injury. This argument is fallacious in several ways. Without guns involved, confrontations are won by the physically superior party inflicting overwhelming injury on the loser. People who think that fists, bats, sticks, or stones don’t constitute lethal force watch too much TV, where people take beatings and come out of it with a bloody lip at worst. The fact that the gun makes lethal force easier works solely in favor of the weaker defender, not the stronger attacker. If both are armed, the field is level. The gun is the only weapon that’s as lethal in the hands of an octogenarian as it is in the hands of a weightlifter. It simply wouldn’t work as well as a force equalizer if it wasn’t both lethal and easily employable.

When I carry a gun, I don’t do so because I am looking for a fight, but because I’m looking to be left alone. The gun at my side means that I cannot be forced, only persuaded. I don’t carry it because I’m afraid, but because it enables me to be unafraid. It doesn’t limit the actions of those who would interact with me through reason, only the actions of those who would do so by force. It removes force from the equation…and that’s why carrying a gun is a civilized act.

This post was originally posted by Marko Kloos on the munchkin wrangler. Via reddit.com.

Flattr this!

Recension av “Växa – inte lyda” av Lars H Gustafsson

Mina förväntningar när jag lyfte upp den här boken var ganska höga. När jag läste baksidan lät den mycket intressant och nära bekanta hade sagt att den var mycket bra, en ögon-öppnare.

Lars trycker in ganska mycket i den här ca 270 sidor långa boken. Fiktionella illustrativa historier, verkliga historier, tillbakablickar i hans eget liv, vanliga föräldrafarhågor, medicinska aspekter, människovärde och värdighet, olika teorier om varför barn gör som de gör och hur man som förälder bör agera samt vilka konsekvenser detta får eller skulle kunna få. Lägg därtill en hel del tyckande (han är duktig på att framhålla det som just tyckande och inte som fakta, vilket är bra) från Lars så förstår jag att det inte går att göra allt för djuplodande analyser eller redovisa exakt vad som leder fram till de slutsatser han redovisar.

Första halvan av boken lägger en kognitiv grund för att sedan utgå från denna i den andra halvan. Därför tycker jag att boken blev intressant först när jag kom till den andra halvan.

Tyvärr känner jag att jag har mer frågor efter att ha läst den här boken än innan jag plockade upp den. Och det var inte målet eller intrycket jag fick när jag först började kolla på den. Lars är glad att han fått lära sej känna igen “sitta-mitt-emot-barn”, “sitta-bredvid-barn” och “gå-ut–och–gå-med-barn”. Men han skriver inte hur man gör det. Synd. Lars skriver om självets 7 trädgårdar. En liknelse som jag upplever att jag har svårt att hänga med i då jag själv inte odlar. Han glömmer också att skriva ut när vissa av dessa trädgårdar är aktuella.

Lars skriver också att man inte ska ignorera barnet (som i vissa time-outs), men ibland kan man ignorera vissa beteenden och det är ok. Och man ska inte dra långa resonemang om etik för en tre-åring utan bara sätta tydliga gränser med ett enkelt språk som en tre-åring kan förstå. Alltså inte fästa för mycket uppmärksamhet vid det felaktiga beteendet. I ett annat kapitel riktar han kritik mot 5-minutersmetoden, bl.a. så tycker han att föräldrar inte bör tysta sin inre röst (rösten som säger åt en att gå in och trösta barnet när det skriker). Men om min inre röst säger åt mej att inte bara diktatoriskt och auktoritärt bestämma utan motivera varför jag handlar som jag gör då? Ska jag tysta min inre röst eller dra etiska resonemang för min tre-åring? Jag tyckte jag läste en hel del motsägelsefulla grejer. Jag upplever också att Lars inte är tillräckligt tydlig med när han anser att barn är redo för auktoritär, naturlig resp. demokratisk uppfostran, eller vad man ska använda innan de är redo för detta.

Betyget får bli 3/5. En hel del intressant att tänka på, men jag lyckas inte få ihop det till en koherent bild. Jag skulle vilja sätta mej och diskutera med författaren i några timmar, men kommer nog att nöja mej med att läsa en del av de böcker Lars refererar till för att kunna förstå och agera bra. Just nu känner jag mej mer förvirrad än innan jag läste boken.

 

Boken finns att köpa på bl.a. Adlibris ock Bokus.

Flattr this!